Barbro Nilsson
1899-1983

Barbro Nilsson tog efter Märta Måås-Fjetterströms död 1941 över det konstnärliga ledarskapet för verkstaden (1942). Barbro Nilsson utförde själv sina vävnader och hon var sin företrädares motsats även i relationen till färgen. För Barbro Nilsson var det koloristiska skapandet av stor betydelse. Hon hade en lång textil utbildning bakom sig, var en mycket skicklig väverska och hon var dessutom lärare vid nuvarande Konstfackskolan 1934-1947 och dess huvudlärare mellan 1947 och 1957.

Förutom pedagog var hon uttolkare av flera målande konstnärers kartonger. Hon översatte flera av Sven X:et Erixsons målningar till textil, till exempel den 60 kvadratmeter stora vävnaden ” Melodier vid torget”, vävd 1936-1939, för Göteborgs Konserthus. Till Hoppets kapell i krematoriet i Borås utförde hon en väv enligt upphovsmannens, Sven Erixsons egen kommentar, vackrare än han själv målat.

Barbro Nilsson utförde för verkstaden i Båstad förlagor till framför allt draperier samt mattor i rölakanteknik och flossa. Havet – hon bodde med strandtomt i Lerberget nära Höganäs – och vågornas rörelser och spel inspirerade henne till många arbeten. ” Tånga” från 1955 är en sådan komposition med många, korta diagonaler rytmiskt ordnade i upprepade vertikaler. De ger en gungande och sugande rörelse över mattans yta.

Skissen är som en återhållen expressionistisk explosion av färg. ”Tånga” är utförd i gobelängteknik, liksom ”Park”, ”Nejlikan”, ”Snäckorna” med flera, en teknik som var ny för mattor. Hon skapade även egna kompositioner i textil. Till Sydkrafts huvudkontor i Malmö, ritat av Klas Anshelm, utförde hon 1965 sju gobelänger till entréhallen på temat ”Bäckahästen”.

"Tånga, original", rölakan
Barbro Nilsson 1955