Märta Måås-Fjetterström
1873-1941

Till Skåne kom Märta Måås-Fjetterström, prästdotter från Kimstad i Östergötland och född 1873. Hon kom först till Kulturhistoriska museet i universitetsstaden Lund, sedan blev hon föreståndare för Malmöhus läns hemslöjdsförening och därefter, i samarbete med Lilli Zickerman, förestod hon Svensk Hemslöjds vävskola i Vittsjö. På Stockholmsutställningen 1909 väckte hon stor uppmärksamhet med bildväven "Staffan Stalledräng".

Märta Måås-Fjetterström startade en egen textilverkstad i Båstad 1919. Hon tecknade förlagor till mattor och draperier, som vävdes av traktens kvinnor. Först arbetade hon i en för tiden typisk, nationell, romantisk tradition med inslag av jugendstilens dröjande formspel. Genom mötet med den skånska folkkonsten samt studier av orientalisk mattkonst utvecklade hon ett allt friare och säkrare formspråk, som gjorde hennes skapande till något stort och unikt i världen. Vid dryga 60 år gjorde hon 1934 sitt definitiva genombrott hos den svenska konstkritikerkåren i och med en stor utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm.

Märta Måås-Fjetterströms verk finns idag på många av världens främsta museer, bland annat på Metropolitan Museum of Art i New York, Victoria & Albert Museum i London, Louvren i Paris samt Nationalmuseum i Stockholm. Hon bygger sitt bildskapande på inhemsk och orientalisk textil tradition kombinerad med en skarp iakttagelse av naturens formspråk. Likt en Carl von Linné studerade hon blommor och blad. Ett och annat djur, en häst eller ett får, följer med in i prakten och rytmiserar trådarnas uttryck. Den åttabladiga stjärnan, rosen, med anor från medeltiden har hon varierat och mästerligt utvecklat till sin.

"Stjärnorna, särskilt åttabladsstjärnan, åttkanten, rosen, gå igen i alla perioder och alla länders textilkonst. Hur vi våndas och slita, vi textila mönsterritare, komma vi knappast utöver denna handfull användbara geometriska former, redan tusentals gånger upprepade i textilt material." Så skrev Märta Måås-Fjetterström 1929.

När hon avled 1941 fanns över 700 olika förlagor med arbetsbeskrivningar bevarade för eftervärlden. De utgör nu en ovärderlig skatt för verkstaden att bevara och fortlöpande tolka i nya arbeten.

"Hon är en märklig sagoförtäljerska denna strävsamma väverska, som hämtar sin inspiration från legender och ängar, från Orienten och Norden, från gammal tro och friska löv, från bibelord och byggnader, från allt det som kommer inbillningen att blomma." Så skrev Erik Wettergren 1934. Han blev senare chef för Nationalmuseum.

"Bruna Heden", rölakan
Märta Måås-Fjetterström 1931