Märta Måås-Fjetterström startade sin egen ateljé i Båstad 1919. Hon tecknade förlagor till mattor och vävnader, som vävdes av kunniga väverskor.

Till en början arbetade hon i en för tiden typisk, nationell romantisk tradition med inslag av jugendstilens formspråk. Inspirerad av den skånska folkkonsten samt orientalisk mattkonst, utvecklade hon ett allt friare och säkrare formspråk som gjorde hennes skapande till något stort och unikt i världen. 1934, vid dryga 60 år, fick hon sitt definitiva genombrott hos den svenska konstkritikerkåren i och med en stor utställning på Liljevalchs konsthall.

När hon avled 1941 fanns ca 700 olika förlagor med arbetsbeskrivningar bevarade för eftervärlden. De utgör nu en ovärderlig skatt för ateljén att bevara och  fortlöpande tolka i nya arbeten.

Hon är en märklig sagoförtäljerska denna strävsamma väverska, som hämtar sin inspiration från legender och ängar, från Orienten och Norden, från gammal tro och friska löv, från bibelord och byggnader, från allt det som kommer inbillningen att blomma…

Så skrev Erik Wettergren 1934. Han blev senare chef för Nationalmuseum. Tillsammans med konstnären Carl Malmsten, kung Gustav V och dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf, var han med och säkrade ateljéns fortlevnad efter Märta Måås-Fjetterströms död 1941. 

Den framstående textilkonstnären Barbro Nilsson fick uppdraget att ta över det konstnärliga ledarskapet, skapade själv hundratals nya mönster och knöt konstnärer som Marianne Richter, Ann-Mari Forsberg och Barbro Sprinchorn till verksamheten. 1970 – 1975 tog Kaisa Melanton över som konstnärlig ledare.

2001 bildades MMFs konstråd. Konstrådet och MMF AB har under åren 2002-2010, samt 2012 och 2014 utsett en nutida svensk konstnär att utföra skissen till "Årets textila konstverk" som tolkas till ett textilt konstverk i ett unikt examplar. Ett femtontal konstväverskor arbetar i ateljén med att skapa klassiska MMF-verk och unika konstmattor för en global marknad.